Det finns ett ovanligt ord som beskriver en vanlig handling, Funkofobi, och det är ett ord man inte ofta hör till vardags. För vissa kan det kännas som ett påhittat ord, ett ord som inte existerar, men så är det inte. Funkofobi är ett ord som faktiskt finns, men det skulle inte behöva finnas i dagens samhälle. Det är något som beskriver det fruktansvärda som ofta sker även på 2020-talet; nämligen diskriminering och särbehandling av funktionsnedsatta, mobbing av funktionsnedsatta, utestängande och förtryck. Det är att likställa med orden rasism, homofobi och sexism.
Funkofobi, smaka på det. Det där ordet som inte borde få finnas eftersom handlingarna som ordet beskriver inte borde få finnas i ett land där allas lika värde regleras i lagar och regler. Ändå finns ordet, för handlingarna finns. Varje dag, varje timma, varje minut och varje sekund blir funktionsnedsatta i vård land diskrimine
rade på ett eller annat sätt. Det kan vara parkeringen för funktionshindrade som sätts innanför stängsel för att därigenom bli oåtkomlig för den funktionsnedsatta, det kan vara barnet som nekas rätt till extra hjälp i skolan eller nekad assistans i hemmet, eller varför inte den äldre mannen som blir nekad hemhjälp trots behov för det. Det kan också vara den funktionsnedsatta rörelsehindrade som blir talad till som att hen vore ett småbarn trots att hen är en vuxen och myndig person med fullgott intellekt, eller den intellektuellt funktionsnedsatta som blir utsatt för våld på grund av sin funktionsnedsättning. Det är sorgligt och hemskt att det sker, varje dag sker det, men det sker och därför måste vi bli bättre på att lyfta funktionsnedsattas rättigheter i samhället. Det är en rättighet för den funktionsnedsatta att leva precis samma liv som alla andra, men det är också en skyldighet för Sverige som land att säkerställa att Funkofobin aldrig äger rum.